Berlin känns avlägset fast det bara är en månad sedan. Jobbet känns som ett enda kaos. Kollegan som skolar in jobbar med skygglappar. Hon ser bara inskolningarna och kan bara fokusera på ett barn i taget. Detta innebär att vi andra två har minst en inskolning var plus de andra barnen. En helt ohållbar situation. Hur ska hösten gå då hon ska jobba på 1-2 års avdelningen med 10 nya inskolningar? Jag är därifrån då iallafall i andra änden av huset.
Sedan ska vi redovisa pedagogiska dokumentationen på torsdag nästa vecka. Har nu suttit hemma och skrivit det färdigt. Mer övertid blir det.
Sven ringde för en stund sedan. Ena arbetskamrat till honom har drabbats av akut leukemi. De har jobbat ihop länge och hon bor i samma område där jag jobbar så vi har åkt spårvagn ihop ett antal gånger. För nåt år sedan brann hennes hus och så nu detta. Vissa människor behandlar livet orättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar