Drottning Silvias barnsjukhus

Nu är det ett år sedan Harrys operation eller operationer. Det är precis på dagen ett år sedan en liten kille på 9 månader kom akut till Östra. Kroppen var helt slut av biverkningar av mediciner. Läkarna kan verkligen göra mirakel. Två operationer behövdes dock dagarna efter varandra. Den första operationen fick inte hjärtat att sluta tätt. Lillkillen avr till och med medvetslös innan operation nummer två.Brorsan ringde och grät i telefonen och jag tänkte att Harry hade dött.Idag är han en pigg och glad kille och några fler operationer ska inte behövas. Det är overkligt för oss som var med för ett år sedan. Jag glömmer aldrig hur han låg där i sin säng på barn IVA med slangar överallt och starkt smärtstillande för att inte ha ont. Det enda som gjorde honom lugn var sånger. Jag sjöng tills jag var aldeles hes och när alla barnsånger var slut var det bara att fortsätta med andra sånger. Till min stora glädje känner han igen många sånger från då. Han fick en stor gosedelfin då han låg på sjukhuset av mig. Det är hans ständiga följeslagare. Den ska altid vara med och sova utan den är en omöjlighet.

Allt detta har gjort att jag och min bror står varann nämre än vi någonsin gjort förut. Första dagen på Östra kramade brorsan om mig och tackade mig för att jag var där med tårar i ögonen. Jag vet att om rollerna varit omvända hade hab gjort samma sak. Det är klart att man var där när man vet att en liten kille finns och man kanske inte ser honom mer igen. Läkarna var tveksamma då han var så svag. Men det gick vägen och så här i efterhand var det helt klart värt det att ta semesterdagar för att kunna vara på sjukhuset varje dag.

Harry och hans bror Hugo har verkligen lindat sin faster runt lillfingret och även farbror Sven fast han inte erkänner det. De är det viktigaste som finns i världen för mig. Nästa vecka får jag träffa dem igen.